Älska och sakna
Kan man sörja och sakna någon och samtidigt älska någon annan...
Det är en lite tung dag. Har varit så en tid. Jag funderar mycket. Har en sorg inom mig som jag inte vet hur jag ska kunna få ut och leva med.
Jag saknar vår familj. Jag saknar tryggheten. Det stabila. Gemenskapen att det alltid fanns någon annan där hemma. Jag saknar de roliga stunderna, och skratten. Jag saknar att inte vara med barnen varje dag.
Jag sörjer att jag sårat honom. Att jag fått honom att må så dåligt. Jag sörjer att jag inte kan få ta del av de fina delarna av honom längre. Att han är så kall och intetsägande mot mig. Jag är ledsen över att han inte vill vara min vän. Att vi inte kan skratta alls tillsammans längre. Att allt är så stelt och opersonligt.
Samtidigt, jag älskar han som nu fått en egen plats i mitt hjärta. Jag känner en kommande trygghet tillsammans med honom. Mycket är nytt och lite otäckt för att jag inte vet. Vi är nya för varandra och känner inte varandra på det sättet ännu. Jag är rädd att jag ska bli sviken ibland. Att han ska upptäcka att jag inte är den fina människan han ser. Jag älskar honom och vill ha en framtid tillsammans.
Och så känner jag bara sådan sorg och saknad.
Livet och vardagen och varje andetag blir så tungt att ta sig igenom. Som att alla stunder behöver dras ner av sorg eller upp av kärlek. Ingenting kan bara vara lyckligt. Jag saknar, sörjer, försöker andas och älskar... Och önskar att en annan tid ska komma snart.