När livet blir svart

Jag är en annan typ av mig själv nu. Eller ja, jag börjar bli. Jag tror att det är en typ av mer mig själv som växer fram i samband med allt jag behövt ta tag i. Det är lite tungt, ibland väldigt mycket, det är ledsamt och också väldigt väldigt lärorikt och intressant och utvecklande. Jag tycker i grunden om det.

 

Nu har jag ju den senaste tiden skrivit några inlägg om obeslutsamhet. Det finns massor med delar som jag behöver bearbeta och jobba med, och jag tänkte att nu när jag börjar landa lite i relationen och situationen med barnens pappa och allt - och arbetar mer med mig själv, så kunde ni följa med på den resan också. Det blir nog en blandning av det som varit här innan och lite mer fokus på mig själv.

 

Delar att ta upp:

* obeslutsamhet / velighet / osäkerhet

* älta och grubbla 

* osäkerhet / avund / "svartsjuka"

* sätta andra före mig själv / vilja andra för väl

* självkänsla / självmedkänsla

* känna sig åsidosatt / i andra hand / osäker

* kunna glädjas åt andras roligheter - när jag helst hade velat vara med själv (avund...)

* rädd att missa saker (kontrollbehov) - varför

 

Anledningar (tror jag); vill inte såra någon annan, vill att andra ska få sin vilja igenom, vill inte missa roliga saker (kontrollbehov), vet ärligt talat inte jag vad själv vill, osäker på att välja fel och ångra mig... (och då älta det i oändlighet), tycker det är skönt när någon annan bestämmer (så slipper jag ibland ha ångest över att jag valt fel).

 

Och nu ska jag alltså se till att jobba med det här. För att bli säkrare, lättare ta beslut, inte få sådan ångest och vela så mycket. jag ska inte behöva må dåligt av att inte kunna välja och bestämma mig.