Det man vill och det man "måste"
Det är en viss skillnad på att vilja och att känna att man behöver. Ni som läst här en tid vet att jag kämpar vidare med att hitta ett fungerande liv igen efter en separation. Jag skrev ett inlägg, ganska nyligen, om att inte vilja lämna. Att jag egentligen inte ville skilja mig, ha barnen hos mig mindre tid, svika honom, splittra en familj. Nej, vem vill det egentligen?
Ibland "måste" man bara.
Troligen hade jag stannat kvar om otroheten inte skett. Inte för att jag ser på den som något "bra" som gjorde att jag fick tummen ur, utan mer som att det var den sista tragiska tippen på något som inte var helt stabilt i grunden - som vi tyvärr inte själva såg. Och hade jag stannat kvar hade vi nog fortfarande inte sett de där sprickorna. Jag hoppas att vi hade gjort det - jag är inte helt övertygad. Tyvärr. I vilket fall, efter kämpande, så gick det inte längre. Jag valde att lämna. Och nej, inte för att jag egentligen ville utan för att jag behövde - jag måste. Jag såg inte att vi kom framåt i relationen, i krisen eller i viljan att försöka och förstå.
Jag behövde annat, det var därför det gick fel från början. Vi såg inte. Och när vi väl fått det slagit i huvudet med en rejäl smäll, så att vi skulle se, då gick det ända inte att försöka göra det helt igen. Jag började se och förstå, arbeta med mig. Jag hade en sådan enorm längtan efter något större och djupare. Tänk vilka oceaner vi hade kunnat surfa på om vi vågat, viljat och försökt. Jag såg något väldigt mycket finare, djupare, stabilare än vi någonsin funnit tidigare. Man behöver vara två då - för att nå dit. Och jag fick inte med mig honom. Säkert mycket på grund av otroheten. Även av rädsla, osäkerhet och att inte våga försöka - tror jag. Ge saker en chans. Att börja jobba med sig själv, och våga se hela sitt jag - det kan vara extremt skrämmande för en del.
Vi är olika.
Jag ger ofta chanser, när jag ser att det finns en ny lärdom och förståelse. Jag behöver få känna att alla kan få en ny chans. Vi är trots allt bara människor allihop, som i hela våra liv kommer att göra fel, såra, svika och behöva göra om. Om vi kan förstå det, ta till oss det. Hitta förlåtelse och se lite större. Då tror jag att vi alla kan hitta en väldigt mycket djupare, fridfullare, förlåtande, kärleksfullare värld att leva i. Och genom det och lärdom kan vi nog också minska på de där mindre bra sidorna hos oss själva.