Lite lite rädd
Jag är lite rädd...
Det går lite bättre nu. Vi håller sams. Han kan förstå att jag blir ledsen över saker han säger. Vi kan umgås lite. Och jag är rädd att det ska brista. Att det bara är något flow vi är inne i just nu. Jag hoppas att det är en utveckling på vår relation. Ett steg framåt! Tänk vilken lycka det skulle vara.
Jag vet inte vart det är på väg. Jag vill ju mest att vi ska vara fina vänner. Men vad vill han? Jag är rädd att han vill mer... Att han tror att det finns en chans för oss. Jag känner inte så nu, jag har mitt hjärta hos någon annan. Och jag vågar inte fråga om det. Jag undviker de svåra frågorna just nu, och glider på vågen av att vi kan vara utan att vara osams.
Jag vet att vi någon dag kommer behöva ta tag i det där. Jag kommer behöva det. Jag vill att saker läggs fram, pratas om, reds ut och sedan kan lämnas bakom. Jag vill inte att saker vara "låts vara" och så glider de undan utan att man förstått dem, lärt sig något av dem, eller tagit tag i dem - jag verkligen ogillar när det blir så.